förslag


(it. appoggiatura) prydnadsnot i form av en ton som anslås före huvudtonen.
PM75

ornamental figur, bestående av en not (eventuellt flera, oftast närmast högre eller lägre ton), som föregår huvudnoten. Kort förslag, det enda i vår tids musik förekommande tecknat med en lite, genomstruken not, har minimal tidsutsträckning och spelas i nyare musik vanligen före huvudnotens taktdel, i all äldre musik däremot (där det mera sällan förekommer) denna taktdel. Långt förslag (it., eng. och fra. approggiatura), som är allmänt i äldre musik t.o.m. 1700-talet, är ett betydligt svårare kapitel, då intet fast system fanns för noteringen, som var olika under olika perioder och hos olika tonsättare och för övrigt avsåg att lämna en viss frihet åt den utförandes smak. Det långa förslaget, som skrevs med liten men ej genomstruken not, infaller likaledes på huvudnotens taktslag och berövar huvudnoten en betydande del, oftast hälften och ibland mer, av dess tidsvärde. - - - Viktigt är att observera det långa förslagets karaktär av förhållning, d.v.s. av starkt melodisk dissonans.
MO85



Källor: Prismas Musiklexikon 1975 ; Musikordboken 1985
MusikSök 1998-2017