filmmusik



Originalmusik till filmer förekom av lättförklarliga skäl endast i undantagsfall under stumfilmsepoken (i Sverige några exempel av Järnefelt, Alfvén och H. Alexandersson). Ljudfilmens genombrott i slutet av 1920-talet åstadkom en total förändring. Filmer med musiken i centrum hade stor framgång, till en början schlager-, dans- och revyfilmer, senare filmer om tonsättare, stora artister och orkestrar, filmade operor och operetter, jazzfilmer etc. Samtidigt försågs den vanliga spelfilmen i allt större utsträckning med specialkomponerad musik, ofta av kända tonsättare. Den ofantliga produktion som växt fram på detta område har tyvärr inte fått motsvarande konstnärlig betydelse, beroende dels på musikens ofta undanskymda, diskret ackompanjerande roll, dels på att den vanligen skall levereras i ilfart och hanteras som metervara. Men det finns också filmer där specialkomponerad musik står mer i förgrunden och där stora tonsättare gjort värdefulla insatser; till dessa hör Prokofjev och Sjostakovitj, Vaughan Williams, Walton och Britten (The young person's guide to the orchestra, skriven för en skolfilm), Auric, Milhaud och Honegger m.fl. I Sverige har bl.a. Rosenberg, Pergament, Lars-Erik Larsson och Erland von Koch varit verksamma på detta område.
Jfr. ljudfilm.
MO85



Källa: Musikordboken 1985
MusikSök 1998-2017