fantasi


(it. fantasia) term med varierande musikalisk innebörd, nästan alltid förknippad med den "fria" rörelsen i en tonsättares skapande till skillnad från användandet av fasta former. Några betydelser som kan nämnas är:

1 ett stämnings- eller karaktärsstycke från den romantiska epoken på 1800-talet, t.ex. Schumanns Fantasiestücke för piano (1837)

2 ett kontrapunktiskt stycke, oftast i flera avsnitt, för solo (tangentinstrument) eller ensemble (gambor t.ex.). Sådana förekom på 1500- och 1600-talen, ett annat namn för dem var fancy

3 stycke sammansatt av kända melodier, härav fantasi över t.ex. en opera, d.v.s. musik byggd på melodier som ingår i operan.

PM75

ital. fantasia, namn på instrumentalkompositioner av olika slag, som är fritt improvisationsartat gestaltade, relativt obundna av gängse formschemata. Vanligen har de ett temperamentsfullt och skiftande stämningsinnehåll. På 1500-1600-talens fantasier passar passar denna beskrivning dock sämre; namnet avsåg då ett starkt kontrapunktiskt stycke, ungefär liktydigt med ricercar, vilken var ett förstadium till fugan (jfr. fancy). I J. S. Bachs orgel- och klaverfantasier möter man ömsom den strängare kontrapunktiska stilen, ömsom den improvisationsartade med ackordföljder och löpningar. Fantasier i den nyare bemärkelsen har senare komponerats för piano av Mozart, Beethoven, Schubert (bl.a. över sången Der Wanderer), Chopin, Schumann, Brahms m.fl. Beethoven har betecknat sina båda pianosonater op. 27 i Ess-dur och ciss-moll (Månskenssonaten) med "quasi una fantasia", "nästan en fantasi", och skrivit en "körfantasi" för kör, pianosolo och orkester. Schumanns C-dur-fantasi för piano och hans fantasi för violin och orkester är långa kompositioner i cyklisk form; för korta karaktärsstycken har han ofta använt termen fantasistycke. Liszts "ungerska fantasi" för piano och orkester är inget annat än en ungersk rapsodi.

I populärmusiken betyder fantasi helt enkelt potpurri, d.v.s. ett urval melodier ur en opera, operett, etc, vilka löst sammanfogats.

MO85



Källor: Prismas Musiklexikon 1975 ; Musikordboken 1985