etos


(från grek., eg. sedlighet), i antikens Grekland den psykiska och moraliska påverkningskraft som tillskrevs musiken och som ansågs ta sig olika uttryck hos de olika tonsläktena. Etosläran, framför allt utbildad av Platon, har spelat en stor roll för senare tiders musikestetik.
PM75



Källa: Prismas Musiklexikon 1975