eg. "den härskande", femte tonen, kvinten, i en dur- eller mollskala. Dominanten heter fullständigare överdominanten i motsats till underdominanten, femte tonen nedåt från grundtonen (eller genom oktavförskjutning fjärde tonen uppåt, d.v.s. kvarten). Namnet häntyder på att dominanten är den näst grundtonen viktigaste tonen i en tonart, både i melodiskt och (i synnerhet) i harmoniskt avseende. I nyare harmonilära avses med begreppen dominant, subdominant (= underdominant) och tonika den musikaliska satsens tre harmoniska grundfunktioner, vilka enklast representeras av treklangerna på dessa toner men till vilka också alla andra upptänkliga ackord hänförs. (Se vidare funktion.) Dominantens inneboende strävan att upplösas till tonikan (vilket sker i helkadensen) är särskilt markant i det ytterst vanliga dominantseptimackordet, dvs dominanttreklangen med tillagd septima (i C-dur g h d f) liksom i stora och lilla dominantnonackordet (i C-dur g h d f a resp. g h d f ass). Som det sistnämnda med utelämnad grundton tolkas i regel det förminskade
septimackordet (i C-dur h d f ass). Det i den fullständiga helkadensen vanliga dominantkvartsextackordet (i C-dur g c e) är notenligt en omvändning av tonikatreklangen men har dominantfunktion (se vidare kvartsextackord). Se även kadens och tonika. – Beträffande dominanten i kyrkotonarter se d.o.
MO85 |
