digital ljudinspelning


Den elektriska signal som en mikrofon lämnar ifrån sig vid en ljudupptagning betecknas som analog ("efterbildande"). Ljudföreteelsens karakteristiska egenskaper återfinns som motsvarande variationer hos den elektriska signalen och denna kan registreras på band som magnetiska flödesändringar eller ge en mekanisk bild i ljudspåret hos en grammofonskiva.

Vid digital inspelning registreras inte den analoga signalen som sådan utan dess motsvarighet i form av digitala dataimpulser. Den analoga signalen kan sägas förekomma i en kodad form men med oförändrat informationsinnehåll. Omvandlingen från den ena existensformen till den andra sker i en elektronisk apparat med beteckningen analog/digital-omvandlare. Den kodade signalen är – i motsats till den analoga – mycket okänslig för yttre påverkan (exempelvis störningar av olika slag) och kan registreras på band i speciella bandspelare eller på speciella skivor.

Vid återgivning av den registrerade digitala inspelningen krävs en elektronisk digital/analog-omvandlare som ur den kodade signalen återvinner den ursprungliga analoga informationen som på vanligt sätt matar en ljudförstärkare med tillhörande högtalare.

Utöver att vara mycket störningsokänslig ger den digitala registreringstekniken stort tonomfång (20-20 000 Hz) och dynamikspann (ca 90 dB mot analogteknikens 65-70). Återgivningeen är vidare fri från svaj och hastighetsvariationer och har mycket låga värden på ljudförvrängningen. Till nackdelarna hör att inspelningar måste redigeras på elektronisk väg i en ännu så länge dyrbar apparatur och att de inte kan registreras på vanliga bandspelare eller skivor. Jfr. Compacd Disc.
MO85




Källa: Musikordboken 1985