croon, crooner, crooning


croon
(eng., gnola) speciell beteckning för mild och sentimental sång genom mikrofon e.d. (i dansorkestrar m.m.). En sådan sångare kallas crooner (Crosby, Sinatra m.fl.).

PM75

croon
[kron] (eng), att sjunga med svag röst och mycket sentimentalt uttryck i radio- eller förstärkarmikrofon; sångsättet (crooning) infördes i USA omkring 1930 och upptogs av jazzrefrängsångare (crooners) världen runt med Bing Crosby som en av de mest bekanta och typiska.
MO85

crooning
[kru:´nin] (engelska), en sångstil som utmärks av en varm, mjuk och intim ton. Ny mikrofonteknik gjorde 1940-talet att sångare kunde sjunga lågmält och ändå höras. Bing Crosby är en typisk representant för stilen.
BM03



Källor: Prismas Musiklexikon 1975 ; Musikordboken 1985 ; Bonniers Musiklexikon 2003