capriccio


(it., fr.) beteckning för olika typer av livliga, lätta stycken; speciellt under 1600-talet ett stycke för tangentinstrument i livlig, fugerad stil.
PM75

[kapri´ttjå] (ital, eg. nyck, infall; ursprungligen "bocksprång", av capra, get), i barockmusiken namn på fantasiartade, stundom fugerade instrumentalstycken; numera fritt utformad, kortare, scherzoartad och kapriciös komposition. Exempel på första kategorin: capriccios av Girolamo Frescobaldi och Froberger, Händel: Capriccio för klaver, J. S. Bach: Capriccio över en älskad broders avresa; på andra kategorin: åtskilliga av Brahms' senare pianostycken, Rimskij-Korsakovs Capriccio espagnol och Peter Tjajkovskijs Capriccio italien för orkester. Hos Haydn möter man undantagsvis ett capriccio i långsamt tempo: largosatsen i symfoni nr 86, D-dur. Namnet capriccio förekommer tidigast i 1500-talets madrigallitteratur.
MO85



Källor: Prismas Musiklexikon 1975 ; Musikordboken 1985
MusikSök 1998-2017