battaglia


[-a´llja] (ital.), slag, battalj; ett tidigare vanligt namn på programmusikalisk stridsskildring, bataljmusik. Denna under 1500-1700-talen mycket populära genre introducerades i Jannequins körchanson La guerre (1529) och omfattar bl.a. tidiga virginalkompositioner (W. Byrd m.fl.) och ett otal senare klaverstycken, ofta musikaliskt ganska lågstående, med naiv härmning av stridsbuller, trumpetsignaler, skottlossning etc., vanligen uppkallade efter berömda fältslag. I orkester kunde realismen givetvis bli mer illusorisk, och det hände att man förhöjde effekten med verkliga kanonskott. Helt i denna andra går Beethovens på sin tid mycket framgångsrika orkesterverk Wellingtons seger eller Slaget vid Vittoria (1813), likaså Berwalds Slaget vid Leipzig (1828). Även i senare litteratur finner man liknande stridsskildringar: de upptar t.ex. en större del av Tjajkovskijs uvertyr "1812" och Liszts symfoniska dikt Hunnenschlacht, och en sentida avläggare är Alfvéns Breitenfeld ur Gustav II Adolf.
MO85



Källa: Musikordboken 1985