baryton


1 mansröst med omfånget mellan tenor och bas

2 instrumentstorlek som klingar ett register lägre än tenortypen, t.ex. baryton-saxhorn, baryton-saxofon.
PM75


(från grek., eg. "djup ton").

1 Ital. bari'tono, äldre fra. concordant (= "överensstämmande", nämligen med både tenor och bas). Baryton är mansröstens mellanläge, mellan
tenor och bas. Alltefter läge och klang skiljer man mellan den djupare och fylligare basbaryton, som närmar sig bas, och den högre och ljusare tenorbaryton, som närmar sig tenor. Vissa röster av den senare typen kan lätt utbildas ytterligare i höjden och övergå till hjältetenorfacket – många berömda hjältetenorer har gått denna väg, bl.a. Lauritz Melchior och Set Svanholm. Barytonröster är betydligt vanligare än ytterlighetslägena tenor och bas och påstås bli alltmer dominerande. I operan har också barytonpartierna, som från början var mycket undanskymda, med tiden kommit starkt i förgrunden; alltifrån Mozart förekommer stora huvudroller för baryton (Don Juan, Almaviva i Figaros bröllop), och hos Verdi är barytonen ofta en starkt dramatisk karaktärsroll, handlingens primus motor (Rigoletto, Simone Boccanegra, Jago i Othello, Falstaff). Gentemot den kraftfulla, energiska rösttyp ("hjältebaryton"), som gör sig gällande i dessa och liknande roller (även Wotan i Ringen, Hans Sachs i Mästersångarna, Arnljot) står vekare barytontyper: lyrisk baryton (Germont d.ä. i La Traviata, Wolfram i Tannhäuser) och rörligare s.k. "Spielbaryton" (Guglielmo i Così fan tutte).

2 Ital. vio'la di bardo'ne (bordo'ne), stråkinstrument från 1600-1700-talen, av gambaformat med vanligen 6-7 spelsträngar i gambastämning och under gripbrädan ett större antal resonanssträngar, vilka även kunde knäppas med tummen (de var åtkomliga från baksidan). Barytonen var sålunda en basform av viola d'amore. Tonen var mycket uppskattad såsom mild, ljuv och något melankolisk. En stor älskare av baryton var furst N. Esterházy, Haydns principal, och för honom skrev Haydn ej mindre än 175 kompositioner för baryton.

3 Barytonhorn, eufo'nium, stärre mässingsblåsinstrument av bygelhorntyp, använt i militärorkester. I symfoni- eller operaorkester förekommer barytonhorn endast helt undantagsvis i stället för tuba (Stravinskijs Petrusjka) eller som ersättning för felande Wagnertubor.

4 I sammansättningar: barytonoboe, se heckelfon; barytonsaxofon, se saxofon.

MO85



Källor: Prismas Musiklexikon 1975 ; Musikordboken 1985
MusikSök 1998-2017