barform


kallas den uppbygnad som möter i minne- och mästersångarnas alstring; två s.k. Stollen på samma melodi, följda av en Abgesang, som eventuellt mot slutet återknyter till Stollenmelodin (beskrivning och exemplifiering i Wagners Mästersångarna i Nürnberg). Denna formprincip kan följas även på andra områden, särskilt i den protestantiska koralen (ett exempel är Vår Gud är oss en väldig borg), och går oavsiktligt igen även i en mängd nyare musik. Den är också mycket äldre än minnesången och har ett motstycke i antikens grekiska ode. Förklaringen till dess allmänna förekomst är att den representerar ett naturligt musikaliskt gestaltningssätt och i själva verket är identiskt med en av den musikaliska formlärans mest välkända företeelser, den tvådelade visformen (med repris av den första delen). Det har t.o.m. framhållits att själva sonatformen, med sin två gånger upprepade exposition och därefter genomföringsdel utmynnande i repris av expositionen, är en förstorad barform.
MO85



Källa: Musikordboken 1985
MusikSök 1998-2017