artikulation


1) i sång textuttal, närmast den tydliga och riktiga konsonantbehandlingen,
2) rent musikaliskt ett i någon mån motsvarande begrepp: sättet för tonernas ansättande och anslutande till varandra. Ansatsen kan vara mjuk eller skarp; efter varandra följande toner kan sammanbindas eller skiljas, d.v.s. hållas ut till fulla notvärdet eller delas upp i ton och paus.

Viktigaste former och beteckningar:
- - -
a) legato, bundet;
b) staccato, spiccato (stråkterm), legiero, åtskilda toner med mellanliggande pauser;
c) portato, "buret", mjukt ansatta, obetydligt skilda toner;
d) non legato, skarpare ansatta, obetydligt skilda toner;
e) staccatissimo, ytterst korta notvärden i förhållande till pauserna;
f) martellato, "hamrande", korta, energiskt ansatta toner;
g) pizzicato (stråkterm), staccato genom knäppning av strängen.
MO85



Källa: Musikordboken 1985
MusikSök 1998-2016