arrangemang


förkortat arr., bearbetning av en komposition, vanligen för annan besättning än den ursprungligen föreskrivna, exempelvis arrangemang för piano (klaverutdrag) av orkesterverk, operor och dylikt eller arrangemang för orkester av piano- eller orgelkompositioner. Arrangemang är i huvudsak detsamma som transkription men kan också innebära ingrepp i kompositionen (sammandrag etc.), medan transkription snarare avser överföring in extenso. arrangemang produceras i stor utsträckning industrimässigt, dels för salongsorkester i variabel besättning (av mindre betydelse nu än tidigare), dels tillrättalagda för speciella orkester- och ensembletyper. Det sistnämnda gäller framförallt underhållningsmusiken i radio med dess offantliga konsumtion: det förekommer en formlig klappjakt på alla i sammanhanget tänkbara melodier och kompositioner, som världen runt i hänerna på ofta mycket skickliga arrangörer stuvas om i otaliga effektfulla och inte sällan pråliga versioner.

En helt annan genre är givetvis de konstnärligt högtsyftande arrangemangen, som i våra dagar dock gärna betraktas med en viss misstro, som ett klåfingrigt våldförande mot originalet. Omstridda är sålunda t.ex. Stokowskis bekanta Bachtranskriptioner. En viktig omständighet bör dock ej förbises, nämligen att många arrangemang lyckats göra en stor musikpublik delaktig av värdefulla verk som i originalversionen aldrig skulle ha nått så vida kretsar – något som kan ha större betydelse än strikta estetiska synpunkter. Flagranta exempel utgör Liszts virtuosa piaotranskriptioner av Schubertsånger och Beethovens symfonier.

Intressant är att många arrangemang och transkriptioner gjorts av musikens största mästare – både av andras och av egna verk. Vissa arrangemang av det sistnämnda slaget kan kanske närmast betraktas som dubblerade original; t.ex. J. S. Bachs piano-arrangemang av violinkonserter, Brahms' omarbetning för två pianon av Haydn-variationerna för orkester och för pianokvintett av sonaten i f-moll för två pianon samt Ravels instrumentation av Ma mère l'oye (Gåsmor berättar) och andra pianosaker. Händel, Beethoven, Schubert, Mendelssohn, Schumann, Grieg m.fl. har förfarit på samma sätt. Ett pikant fall är Fritz Kreislers berömda violintranskriptioner av gamla manuskript, som visat sig vara falsarier, såtillvida som de gamla manuskripten aldrig existerat.

Inom jazz och besläktade genrer är arrangmang av en melodi ofta viktigare än själva kompositionen. Ett arrangemang kan vara nedskrivet i noter, men kan också vara en muntlig överenskommelse musikerna emellan. Det senare kallas head arrangement, särskilt förekommande bland tidiga storband kring 1930, då många jazzmusiker inte behärskade notläsning. Tryckarr kallas de kommersiellt publicerade arrangemang som framställs i massupplaga. Många arrangörer inom jazzen har nått ett högstående konstnärligt skapande (Duke Ellington, Don Redman, Gil Evans, Quincy Jones, Gösta Theselius, Lars Gullin m.fl.
MO85



Källa: Musikordboken 1985
MusikSök 1998-2016