andante


(it.) – gående; måttligt tempo (mellan allegretto och adagio).
PM75

(ital.), "gående", mycket vanlig tempobeteckning, som anger ett lugnt medeltempo, varken långsamt eller hastigt; används gärna för stycken av idyllisk eller milt behagfull, odramatisk karaktär. I sonater, symfonier etc. ingår ofta, särskilt som andra sats, ett andante i stället för det mer högtidliga, långsamma adagiot, så t.ex. i stor utsträckning hos Haydn och framför allt Mozart. Några vanliga sammansättningar:

andante cantablie, lugnt och sångbart;
andante con moto [kånn må'tå], lugnt men rörligt;
andante espressivo, lugnt och uttrycksfullt;
andante quasi allegretto k°a'ŝi], något rörligare än andante, nästan allegretto;
andante sostenuto [-no'tå], lugnt och uthållet (relativt långsamt).

Ej sällan ser man sammanställningar som molto andante, mycket andante, andante ma non troppo, andante men ej för mycket, più andante, mer andante, meno andante, mindre andante, vilkas betydelse är tvivelaktig och omdiskuterad, då ju andante är ett medeltempo, varken hastigt eller långsamt. Om t.ex. più andante skall fattas som "lugnare" eller "rörligare" får man därför försöka utröna av det musikaliska sammanhanget.
MO85



Källor: Prismas Musiklexikon 1975 ; Musikordboken 1985
MusikSök 1998-2016