allsång


unison sång utförd av folksamling vid t.ex. ett möte.
PM75

gemensamt, mestadels unisont sjungande, praktiserat av större församlingar. Företeelsen i sig själv är av gammalt datum; bl.a. bygger ju de protestantiska koralerna på menighetens aktiva deltagande, och från 1550-talet omtalas psalmsång utanför St. Pauls-katedralen i London av en folkmassa på 6.000 personer. I 1700-talets Paris stämde hela operapubliken in i vissa populära nummer, och givetvis har unison sång i större skala förekommit i olika sammanhang ända sedan medeltidens dansvisor eller ännu längre. Den moderna allsångsrörelsen uppstod i USA på 1910-talet och spred sig (under namnet community singing) till England, där en energisk tidningspropaganda 1925 resulterade i massmöten om 20.000 personer. I Sverige introducerades allsången vid en landskamp i fotboll 1927 med Ernst Rolf som ledare, och i detta sammanhang präglades den svenska termen. Det stora genombrottet skedde 1935 med Stockholms-Tidningen som initiativtagare, närmast under inflytande från den tyska ungdomsrörelsen, förmedlat av Fritz Jöde. Denne ledde den första "sångstämman" i Stockholm och höll en rad föredrag, turnéer och demonstrationer. Rörelsen tog hastigt fart och en mängd allsångsaftnar arrangerades, bl.a. på Skansen med tiotusentals deltagare; man fann i Sven Lilja en ledare som förvärvade stor popularitet. Allsången fick också stor spridning i hela landet och i grannländerna. De Jödeska musikuppfostrande principerna kom emellertid betänkligt i bakgrunden. På 1940-talet avtog småningom intresset för allsång, för att ånyo vakna på 1960-talet med Egon Kjerrmans radio- och TV-program. Även på senare tid har allsång odlats med framgång i TV.
MO85



Källor: Prismas Musiklexikon 1975 ; Musikordboken 1985
MusikSök 1998-2016