air de cour


(fra.), enkel strofisk visa eller melodi, vanligen i jämn taktart, fransk motsvarighet till den spanska och italienska renässanssången. Termen air de cour förekom för första gången i den första tryckta samlingen av air de cour (1571), tidigare kallades dylika melodier "voix de ville" (därav troligen ordet vaudeville). Air de cour kunde vara solosånger utan eller med ackompanjemang (oftast luta), ibland även arrangemang för lutsolo eller chansons för flera stämmor. Genren var populär och spred sig över hela Europa på 1600-talet. Med barockens inträde (1600-talet) förlorade air de cour sin enkla struktur och blev mer konstmässigt utarbetad.
MO85



Källa: Musikordboken 1985
MusikSök 1998-2016