ackordsymboler


används som ett förkortningssystem inom jazz- och populärmusik. I stället för att i notskrift skriva ut ackorden till en viss melodi skrivs t.ex. i C-dur:

C = durtreklangen c-e-g
Cm = molltreklangen c-ess-g
C dim = förminskat septimaackord c-ess-gess-a
C7 = litet septimaackord c-a-g-b
Cmaj7 = stort septimaackord c-e-g-h
PM75

anger i populärmusik och jazz på ett bekvämt sätt vilka ackord som bör bilda harmonisk bakgrund till en given melodi. Härvid framgår ofta inte vilken baston som skall användas, ej heller ackordens musikaliska funktion. Något enhetligt beteckningssystem finns inte. Vanligen betecknar stor bokstav durtreklanger: C = C-durtreklang, Ab = Ass-durtreklang, ett tillagt litet m eller mi molltreklanger (eng. minor = moll): Cm, C# mi = C-moll respektive Ciss-moll. En sexa över bokstaven anger tillagd stor sext (aldrig omvändning), en sjua betecknar liten septima, en nia stor nona. Altererade toner anges med + för höjning och - för sänkning (även # och b förekommer). Plus- och minustecken utan siffra avser oftast kvinten i ackordet. Förminskat septimaackord betecknas med dim (eng. diminished = förminskad) eller liten nolla, halvförminskat ibland med nolla överstruken med ett snedstreck. Ackord med kvart i stället för ters betecknas med sus eller sus4 (eng. suspension = förhållning). Dessutom förekommer add för tillagda toner och no för uteslutna (även siffra efter snedstreck anger tillagd ton). Bokstav efter snedstreck anger baston i ackordet före snedstrecket.
MO85



Källor: Prismas Musiklexikon 1975 ; Musikordboken 1985
MusikSök 1998-2016