ackordanalys



ackordbeteckningar med siffror och bokstäver. Såsom utgångspunkt för harmoniläran förekommer två typer av ackordanalys. I den äldre "stegteorin" betraktas varje tonskalan som grundton för en på denna uppbyggd treklang, och ackorden betecknas II, III etc. alltefter respektive grundton (skalans andra, tredje etc. tonsteg), med tillägg utvisande omvändningar och tillägg av septima eller nona: II6, I6 4, V7 etc. I den nyare funktionsläran är de tonala relationerna utgångspunkten, med grundfunktionerna T, D och S samt en rad tilläggsbeteckningar (se funktion). För praktiskt bruk, helt eller delvis ersättande den detaljerade notskriften, hade ackordanalysen sin storhetstid under barockepoken såsom besiffrad bas, generalbas.
MO85



Källa: Musikordboken 1985
MusikSök 1998-2015