accentus


[akks-] (lat.), inom den äldre katolska kyrkomusiken (den gregorianska sången) beteckning för det entoniga, mässande sångsätt som användes, huvudsakligen av prästen, för skriftläsning, böner, psalmer m.m. (se vidare psalmodi, psalmtoner), till skillnad från conce'ntus [kåns-], d.v.s. det melodiska sångsättet i andra partier av gudstjänsten, anförtrodda åt kantor eller kör.
MO85



Källa: Musikordboken 1985
MusikSök 1998-2016