accent


1 betoning; framhävande av en ton genom tryck (dynamisk accent) eller genom förlängning (agogisk eller "rytmisk" accent)

2 i barockmusik beteckning för olika ornament.

PM75

[akks-] (från lat.), betoning. Musikens metriska byggnad och en uttrycksfull frasering föranleder regelbundna, naturliga accenter, motsvarande de språkliga betoningarna i en dikt. Ett särskilt verkningsmedel är de extra, tillfälliga accenterna betecknade med sforzando, sf, >, ^. Se även agogik.
MO85



Källor: Prismas Musiklexikon 1975 ; Musikordboken 1985
MusikSök 1998-2016