absolut gehör, absolut öra


förmågan att uppfatta och ange en isolerad tons höjd. Absolut gehör är i sin "rena" form sällsynt; i realiteten rör det sig vanligen om ett utvecklat tonhöjdsminne.
PM75

förmågan att genast urskilja iakttagna toners faktiska höjdläge. Absolut gehör finns i alla grader, från perfekt reaktion för varje enskild ton (även i komplicerade samklanger) inklusive säker tonträffning utan hjälpmedel, till mer eller mindre tillförlitligt igenkännande av tonarter eller av toner på vissa instrument. Egenskapen kan karakteriseras som ett speciellt minne för tonhöjd fixerat till den skala av tonlägen som inpräntats, vanligen under barndomen. I sin genuina form uppträder absolut gehör också ofta vid helt unga år. Det kan även uppövas, främst genom rationell träning men även ofrivilligt, t.ex. hos orkestermusiker. Absolut gehör – som inte alls är liktydigt med musikalisk begåvning – är en värdefull tillgång för vissa kategorier av musiker (t.ex. för dirigenter och för sångsolister och körsångare i moderna verk) men kan också vara hindersamt under vissa förhållanden (transposition, onormalt hög eller låg instrumentstämning. Jämför gehör.
MO85



Källor: Prismas Musiklexikon 1975 ; Musikordboken 1985
MusikSök 1998-2016