a cappe'lla


(ital.) i kapellstil, d.v.s. körmusik utan ackompanjemang av instrument.
PM75

flerstämmig sång utan ackompanjemang.
IML67

för enbart röster; egentligen "i kapellstil". Under barocken och romantiken användes a cappella som benämning på en vokalpolyfoni som odlades av Palestrina och andra äldre mästare. A cappella sågs som den äkta, värdiga och rena kyrkomusiken i motsättning till samtidens strömningar. Att det i renässansens kyrkomusik ofta förekom instrumental beledsagning var då obekant. Jfr. kapell.
MO85

(italienska), "som i sångkapellet"), alla cappella, ett framförande med rent vokal besättning. A cappella-stil är en vokal sångstil som helt bygger på sångstämmans egenart. Ett klassiskt exempel är Palestrinastilen.
BM03



Källor: Prismas Musiklexikon 1975 ; IML67 ; Musikordboken 1985 ;
Bonniers Musiklexikon 2003
MusikSök 1998-2016