Mannheimskolan


en grupp tonsättare och musiker som kring mitten av 1700-talet verkade vid hovkapellet i Mannheim. Denna skola har blivit berömd för
1 utbildandet av en symfonityp som förebådar den wienklassiska symfonin (Haydns och Mozarts verk).
2 förbättring av orkestertekniken; klarinetten och det kontrollerade orkestercrescendot antas ha först införts i Mannheims musik.

Som gruppens främsta namn betraktas J. Schobert, C. Cannabich, G. J Vogler (som också verkade i Sverige).

PM75

kallas en musikhistoriskt viktig grupp av tonsättare, verksam i den tyska staden Mannheim omkring 1700-talets mitt. De främsta namnen var Johann, Karl och Anton Stamitz, Franz Xaver Richter, Franz Beck och Christian Cannabich. Mannheimarna, vilkas betydelse upptäckts och (något ensidigt) framhållits av Hugo Riemann, förberedde i hög grad wienklassikernas stil. Dels hjälpte de till att fixera den nya symfoniformen, dels och framför allt införde de en ny orkestral kompositions- och spelstil, homofon och lättfattligt melodisk, livlig och temperamentsfull, med en överraskande och effektfull dynamik.
MO85



Källor: Prismas musiklexikon 1975 ; Musikordboken 1985