f


ton i skalan. Därav fess, fiss, fessess, fississ, F-dur, f-moll o.s.v. – se tonart. Likaså i F, antingen 1 i tonarten F-dur, eller 2 syftning på ett transponerande instrument på vilket ett skrivet c klingar som f och andra toner rättar sig därefter – t.ex. F-trumpet. Beträffande f-klaver se klav. 3 förkortning för forte (it., stark); härav, såsom beteckning för allt större ljudstyrka, ff fff o.s.v.
PM75

1) tonnamn; F-dur, f-moll, se tonart; 2) förkortning av forte.
MO85



Källor: Prismas Musiklexikon 1975 ; Musikordboken 1985
MusikSök 1998-2017