D


tonnamn; andra tonen i C-dur, grundtonen i D-dur (två kors) och d-moll (ett b) – se tonart. Därav dess, diss, dessess, dississ. I D betyder antingen
1 i tonarten D (-dur) eller
2 ett transponerande instrument på vilket den skrivna noten c klingar som d – t.ex. trumpet i D (D-trumpet), nu ur bruk men använd av Purcell, Händel m.fl.

PM75

1 tonnamn; D-dur, d-moll, se tonart;
2 i förkortningar: D = dominant; = de, av (betecknar genitiv); D. C. = da capo; D. S. = dal segno; m. d. = mano destra (ital.) eller main droit (fra.), höger hand.
MO85



Källor: Prismas Musiklexikon 1975 ; Musikordboken 1985