violin



stråkinstrument med fyra strängar stämda i kvinter; undanträngde viola da gamba-instrumenten på 1700-talet; spelas med en stråke av annan typ. Utgångsformen var viola da braccio; violinen är en mindre form av denna (it. violino, eg. liten viola); sedan övertogs benämningen violin för hela instrumentfamiljen. Den största formen är violoncellen. Violinens stämning: g d1 a1 e2. Ledande instrument i orkesterns stråkgrupp och i stråkkvartetten.
PM75


fiol, ital. violi'no [viå-å], fra. violon [viålå'ng], eng. violin [vajøli'nn], ty. Violi'ne, Geige, den moderna stråkgruppens (violinfamiljens) högsta instrument. Violinen härstammar ej närmast från violafamiljen utan står tvärtom i betydande motsättning till denna. En rad av medeltida fioltyper är dess förfäder, bl.a. fidlan och liran (se vidare stråkinstrument); typiska drag har den gemensamt med den rebecliknande "polnische Geige", som hade tre kvintstämda strängar. Vid 1500-talets mitt tillkom först altfiolen, därefter violinen, båda kallade viola da braccio (jfr. viola 2), medan violoncellen är en något senare komplettering inom gambans djupare tonläge. Violino är diminutivformen av viola och blev därför namn på gruppens minsta instrument (dock först på altfiolen; se viola 1).

Violinen (och de större parallellformerna) kännetecknas av en jämförelsevis tunn kropp med raka "skuldror", f-formade ljudhål, snäckformig avslutning på skruvlådan och fyra i kvinter stämda strängar. Endast kontrabasen är stämd i kvarter (ett arv från violafamiljen). Hjärtpunkten hos violien är stallet och ljudpinnen, vilka överför strängarnas vibrationer till hela klangkroppen. Violinens ton är ljus, bärig och vackert timbrerad, med (hos goda instrument) utomordentligt böjlig nyanserings- och uttrycksförmåga, med rika möjligheter att variera tonansatsen (olika stråkarter: legato, detaché, martellato, spiccato, tremolo) och dessutom med speciella effekter (pizzicato, sul ponticello, flageoletter). Stark artistisk och personlig verkan kan nås genom vibratot och den glidande tonförbindelsen (glissando).

Under 1500-talets senare del förelåg violinen redan i den ideala utformning som sedan ej kunnat överträffas. Med Gasparo da Salò grundades en hel norditaliensk skola av violinbyggare (ca 1575-1725), vilka överglänste varandra i fulländade modeller med ädel, strålande ton; däribland fanns berömda släkter där yrket länge ärvdes från far till son: släkten Amati (Störst Nicola Amati), Guarneri (störst Giuseppe Guarneri "del Gesù") och Stradivari(us) (med den förnämste mästaren av alla, Antonio Stradivari). Fiolstaden framför alla var Cremona. Denna skola grenade också ut sig till Tyrolen (
Stainer, familjen Klotz) och Frankrike (Lupot). - - -
MO85



.
Länkar: violin
Länkar kontrollerade 2017-07-30
.
  violin på Youtube violin i engelska Wikipedia
violin i svenska Wikipedia
 



Källor: Prismas Musiklexikon 1975 ; Musikordboken 1985
MusikSök 1998-2017