viola d'amore


Viola d'amore(it., "kärleksviola") stråkinstrument av viola da gamba-typ, men hållet under hakan vid spelet; saknar bandgreppbrädet; har 5-6 spelsträngar och fritt vibrerande resonanssträngar under greppbrädan. Mycket omtyckt på 1700-talet.
PM75


[viå´- - å´re] (ital.), fra. viole d'amour [viå´ll-damo´r], eg. "kärleksfiol", förmodligen på grund av den milda tonen; en altform av violafamiljen med 6-7 spelsträngar och ett antal i diatonisk eller kromatisk skala stämda resonanssträngar av metall, som löper under gripbrädet och genom stallet. - - - Viola d'amore hölls som en violin. Instrumentet var förmodligen av engelskt ursprung och var i bruk c:a 1650-1800. Det förekommer, ehuru sällan, hos Bach och Händel; några konserter har skrivits av Vivaldi, sonater o.d. av Ariosti, Couperin, Haydn, K. Stamitz m.fl. Man har senare försökt återuppliva viola d'amore; soloställen finns i Meyerbeers Hugenotterna, Charpentiers Louise och hos Richard Strauss, och bland nyare kompositioner märks en sonat och en konsert av Hindemith. Även en "stråkstämma" i orgeln kallas viola d'amore.
MO85



.
Länkar: viola d'amore
Länkar kontrollerade 2017-07-30
.
Noter för viola d'amore i IMSLP viola d'amore på Youtube viola d'amore i engelska Wikipedia
viola d'amore i svenska Wikipedia



Källor: Prismas Musiklexikon 1975 ; Musikordboken 1985
MusikSök 1998-2017