vibrafon



Ett slaginstrument med vågrätt liggande, stämda stålstavar, som anslås med små hammare; under stavarna är resonatorer anbragda, vilkas på elektrisk väg öppnade lock åstadkommer ett vibrerande ljud hos tonen. Omfång f - f³. Ofta använd i modern musik liksom i dansorkestrar.
PM75


Modernt större klockspel (marimba) med vibrerande ton; på en ställning placerad klaviatur av stålplattor, var och en försedd med en undersittande rörformad resonator. Dessa resonatorer har ett lock, som av en elektrisk motor bringas i vertikal rotation, så att röret ömsom öppnas och sluts; därigenom bringas luftpelaren i röret i svängning, vilket ger vibratoeffekten. Plattorna slås med mjuka klubbor; tonen är silverklingande. Vibrafon används sedan 1930-talet inom jazzmusik (betydande exekutörer är Lionel Hampton, Milt Jackson och Gary Burton) och har även upptagits i moderna symfoniska verk. Alltifrån 1950-talet har vibrafonen fått en väsentlig och självständig roll även i högst seriösa verk av kammarmusikalisk karaktär (nyckelverk: Boulez' Le marteau sans maître, 1954). Det existerar också nyare variant med klaviatur.
MO85



.
Länkar: vibrafon
Länkar kontrollerade 2017-07-21
.
  Noter för vibrafon i IMSLP vibraphone på Youtube vibraphone i engelska Wikipedia
vibrafon i svenska Wikipedia



Källor: Prismas Musiklexikon 1975 ; Musikordboken 1985
MusikSök 1998-2017