valthorn (Se även horn)


(ty. Waldhorn, it. corno; vanligen kallat i förkortad form horn) blåsinstrumenttyp som härstammar från det primitiva djurhornet. Termen syftar numera särskilt på det svängda bleckblåsinstrument i orkestern, som utvecklats ur jakthornet. Detta äldre instrument, som ej var försett med ventiler eller klaffar, kunde endast avge tonerna i övertonsserien (liksom ett signalhorn), plus några toner till, som erhölls genom handens införande i klockstycket. Den särskilda övertonsserie som uppkom berodde på instrumentrörets längd: från ca 1700 infördes byglar på instrumentet för att variera längden på röret och därmed åstadkomma övertonsserier på olika tonhöjder.

Men först från 1850 blev det moderna valthornet med klaffar som möjliggjorde kromatisk skala det vanliga. Numera är det ett transponerande instrument vanl. i F med omfång från H och uppåt i ca 3 1/2 oktaver. Även dubbelhornet används, vilket kan kopplas om från ett F-horn (normalt) till ett B-horn. Enligt orkesterhornstämmor brukar varannan musiker blåsa högre toner och varannan lägre toner; fyra horn är normalt, ibland förekommer sex eller åtta. Instrumentet är även vanligt i militärorkestrar (ej mässingsorkester). Några konserter har skrivits, t ex av R. Strauss och Mozart (för det ventillösa hornet).

PM75

Engelska: frensh horn.



.
Länkar: valthorn
Länkar kontrollerade 2017-07-21
.
 
valthorn i svenska Wikipedia



Källa: Prismas Musiklexikon 1975
MusikSök 1998-2017