triangel


trekantigt böjd, fritt upphängd metallstav; anslås med en liten stålstav; tonen hög, utan bestämd tonhöjd.
PM75


ital. triangolo [tria´ng-gålå], slaginstrument, bestående av en triangelböjd stålstav, som upphängs fritt och slås med en annan stålstav. Klangen är hög och genomträngande. Triangel importerades till Europa med turkiska janitscharmusiken på 1700-talet och fick användning i opera- och symfonimusik, först i samband med imitation av turkisk musik, t.ex. hos Gluck, Mozart (Enleveringen), Haydn (Militärsymfonin) och Beethoven (Turkisk marsch ur Athéns ruiner, finalen i Nionde symfonin), senare som självständig effekt (rena soloställen i Liszts pianokonsert nr 1, Ess-dur). I nyare musik, särskilt mera färgrik sådan, är den mycket vanlig, mest använd som klangförstärkning i fortissimo.
MO85



.
Länkar: triangel
Länkar redigerade 2017-07-18
.
triangle i engelska Wikipedia triangel i svenska Wikipedia triangle på Youtube                



Källor: Prismas musiklexikon 1975 ; Musikordboken 1985