stråke


(eng. bow, fr. archet, it. archetto) båge med spänt hästtagel, som används för att sätta strängarna i vibration på violiner och liknande instrument, även violer; Tourtestråken (efter uppfinnaren Francois Tourte, 1747-1835) är den moderna, vanliga typen, med bågen böjd inåt mot taglet. Den moderna termen Bach-stråke hänför sig inte till någon historisk stråke utan är en uppfinning av violinisten Telmányi. Då bågen är böjd utåt från taglet möjliggörs ackordspel, i t.ex. Bachs solosonater.
PM75


ital. arco, fra. archet, eng. bow, ty. Bogen, består av en något böjd fjädrande trästång med fastspänt hästtagel, ingnidet med harts (kolofonium); det sträva taglet bringar genom friktion strängarna att vibrera. Äldre stråkar hade konvext böjd stång (som en pilbåge) och relativt slappt tagel (rekonstruerad under namnet Bachstråke) eller ibland rak stång; den moderna, konkavt böjda stråken, vilken tillåter en mycket högre utvecklad stråkteknik, är uppfunnen av fransmannen Tourte under 1700-talets senare del. Till stråkföringens konst hör behärskandet av olika stråkarter: legato, détaché (likformiga skilda stråk), martellato, staccato, spiccato, arpeggio etc. Grundbeteckningar är nedstråk (ital. giù arco), från frosch (den nedre, med handen fattade änden) till spets, och uppstråk (ital. sull'arco), från spets till frosch; markeras
nedstråk: resp. uppstråk: .

Se även stråkinstrument.
MO85



.
Länkar: stråke
Länkar kontrollerade 2017-07-16
.
bow i engelska Wikipedia
stråke i svenska Wikipedia



Källor: Prismas Musiklexikon 1975 ; Musikordboken 1985
MusikSök 1998-2017