sordin


(it., sordino, plur. sordini, ty. Dämpfer) förkortas sord.; ett medel att minska tonstyrkan eller förändra klangen hos ett instrument. På stråkinstrument en liten "kam" av trä eller metall som placeras på stallet; på bleckblåsinstrument en koniskt formad insats av trä, metall eller annat material, som införs i klockstycket. Con sordini, med sordiner; senza sordini, utan sordiner, tag av sordin; på pianot avser sordin de dämpande filtkuddar som lyfts från strängarna, när pianots högra pedal trycks ned – senza sordini betyder här att pedalen skall användas. – På trummor kan klangen dämpas (förstämning) genom att tygstycken läggs över skinnen.
PM75

ital. sordino [sårrdi´nå], fra, sourdine (sorrdi´nn], eng. mute, ty. Dämpfer, dämpningsanordning av olika konstruktion för olika instrument:
1) hos stråkinstrumenten en liten trä- eller metallkam som sätts ovanpå stallet och minskar dess vibrationer,
2) hos mässinginstrumenten en ihålig konisk propp, sim införes i
klockstycket; även handen kan tjäna som sordin (se stopptoner);
3) hos pukor och
trummor kan dämpning ske genom att lägga en duk över skinnet;
4) hos pianot åstadkommes dämpning genom förskjutning av hammarna, reglerad genom vänstra pedalen (beteckning: una corda; däremot betecknar termen sordino hos pianot dämmare, och senza sordini är alltså "utan dämmare", d.v.s. med höger pedal nedtryckt).

Stråkinstrumenten får genom sordinering en egendomligt beslöjad ton, som i nyare musik, kanske mest i den franska, används för särskilda effekter (exempel: ett karakteristiskt och verkningsfullt ställe mitt i R. Strauss' Till Eugenspiegel). I jazzmusiken förekommer en mängd olika sordiner för trumpeterna och basunerna, många med komisk effekt (t.ex. wa-wa-sordin); där han också uppfunnits att hålla en hatt framför klockstycket som sordin. – Violinsordinen förekom redan på 1600-talet (bl.a. i Lullys Armide 1686), och Mozart använde den i flera verk.

MO85


.
Länkar: sordin
Länkar kontrollerade 2017-07-15
.
  mute i engelska Wikipedia
sordin i svenska Wikipedia



Källor: Prismas Musiklexikon 1975 ; Musikordboken 1985
MusikSök 1998-2017