slaginstrument / slagverk


musikinstrument som anslås, antingen direkt med handen eller med redskap (trum- och pukstockar, klubbor, hammare etc.). De indelas i idiofoner (där hela instrumentet klingar) och membranofoner (där ljudet kommer från ett spänt membran). Det finns slaginstrument med bestämd tonhöjd, t.ex. puka, klockor, klockspel och vibrafon, och sådana utan bestämd tonhöjd, som trumma, tamburin, triangel och kastanjetter.

Många slaginstrument har kommit till Europa från Orienten, dels med hemvändande korsfarare, dels med den turkiska janitscharmusiken. Främst trummor spelar en viktig rituell och social roll i de flesta kulturer. I Europa minskade användningen efter renässansen men levde kvar inom militärmusiken. Med wienklassikerna kom pukan in i symfoniorkestern på 1700-talet, och exempelvis cymbal, triangel och stor trumma användes i operaorkestern. 1800-talets romantik krävde exotiska klanger och orkestern berikades med fler slaginstrument som tamtam, klockspel m.m. De samlades till en egen sektion i orkestern,
slagverk, som växte ytterligare under 1900-talet. Jazz- och rockensemblen övertog i princip militärorkesterns grunduppsättning av slaginstrument och utvecklade den till trumset. Se även percussion, orkester, trumset.
BM03


.
Länkar: slaginstrument / slagverk
Länkar redigerade 2017-07-02
.
percussion instrument i engelska Wikipedia slagverk i svenska Wikipedia percussion på Youtube                



Källa: Bonniers musiklexikon 2003