sinka, zinka


(eng. cornet) gammalt blåsinstrument av trä eller elfenben med skålformat munstycke (som ett modernt trumpetinstrument) men med fingerhål (som moderna träblåsinstrument); klangen är trumpetliknande men mild och beslöjad. Användes inom renässans- och barockmusik, t.ex. a Monteverdi i operan L'Orfeo (1607). Ofikleiden och serpenten tillhör samma familj.
PM75


sinka eller zinka, ital corne'tto, fra. cornet, eng. cornet(t), ty. Zink, ett gammalt blåsinstrument av trä med tonhål men anblåst med trumpetmunstycke. Sinkan, som är av tidigt medeltida ursprung, var på 1600-talet ett av de viktigaste instrumenten, särskilt använt av "stadsmusikanterna" – den föreskrivt ännu i ett antal av Bachs kantater – men utträngdes på 1700-talet helt av trumpeten. Den har numera sparsamt återupptagits vid stiltrogna framföranden av renässans- och barockmusik. Enligt vanligt mönster fanns en hel familj av sinkor i olika tonlägen.
MO85

Stavas på engelska numera som regel cornett med två t för att inte sammanblandas med kornetten.



.
Länkar: sinka
Länkar kontrollerade 2017-07-01
.
Noter för sinka i IMSLP cornett på Youtube cornet i engelska Wikipedia
sinka i svenska Wikipedia



Källor: Prismas Musiklexikon 1975 ; Musikordboken 1985
MusikSök 1998-2017