säckpipa


ital. cornamusa eller zampogna, fra. cornemuse eller musette, eng. bagpipe, ty. Dudelsack eller Sackpfeife (åtskilliga andra namn finns), ett urgammalt instrument, känt i Orienten många hundra år f. Kr. och under medeltiden rikligt förekommande i västerlandet (enligt många litterära och ikonografiska belägg). I våra dagar lever det kvar lite varstans i Europa, bl a i Syditalien, på Balkan, i vissa delar av Frankrike och i Skottland, där höglands-regementena alltjämt har musikkårer av säckpipare. I Sverige har säckpipan förekommit sparsamt under många århundraden och har länge funnits kvar särskilt i Västerdalarna men är nu alldeles ur bruk. Den är ett folk-, ej ett konstmusikinstrument, vilket ej hindrar att den omkring 1700 var på modet i aristokratiska franska kretsar i samband med det då rådande svärmeriet för det lantliga och pastorala.

Säckpipan är en skalmeja av primitiv oboe- eller klarinett-typ, som ej anblåses direkt utan från en luftsäck av skinn; denna luftfylles genom ett rör för munnen eller genom en liten bälg, som hålls under armen. Vanligen är på säcken anbragta en eller två olika skalmejor samt ytterligare en eller flera utan tonhål, vilka ger en liggande bas (med oktav eller kvint); alla piporna ljuder utan uppehåll, så länge man pressar luft ur säcken. Den gälla melodin, i Skottland utsirad med en mängd egenartade prydnadstoner, den av tradition (för våra öron) orena intonationen och de ihärdigt surrande basarna ger säckpipsmusiken en särdeles exotisk och pittoresk karaktär. Imitationer av säckpipor i konstmusiken, se musette.
MO85


 

Källa: MO85
MusikSök 1998-2012