piano



det vanliga svenska ordet för ett klaverinstrument, på italienska kallat pianoforte (ordagrant svagt-starkt). Namnet syftar på möjligheten att variera tonstyrkan genom anslaget. Instrumentet som skiljer sig från t.ex. cembalo och klavikord genom att strängarna anslås med hammare uppfanns strax efter 1700 och hade omkring 1800 nästan helt ersatt cembalon.

Det moderna pianot är försett med en strängram av gjutjärn och har vanligen ett omfång av 7 oktaver (84-87 toner); varje ton har 1-2 strängar (basregistret) eller 3 (mellan- och diskantregistret); strängarna är antingen – hos det vanliga pianot – upprättstående (vertikala) eller – som hos flygeln – liggande (horisontala).

Pianot har en dämmarpedal (ibland felaktigt kallad fortepedal), som manövreras av höger fot och förlänger strängarnas vibrationer genom att dämmarna lyfts upp, vidare en piano- eller sordinpedal (manövrerad av vänster fot). som minskar volymen genom att färre strängar anslås (på flygeln) eller genom att klubborna bringas närmare strängarna (på pianot). På vissa pianon finns också en tredje pedal, varigenom vissa toner kan klinga oberoende av de övriga pedalerna.

Pianot används som solo- eller ackompanjemande instrument och i kammarmusik. Det har också (i synnerhet under 1900-talet) använts som ett ordinarie instrument i orkestern och som ett speciellt slagverksinstrument (se t.ex. Stravinskijs Les Noces). Instrument har även framställts med dubbla klaviaturer (se
Moór), med kvartstonsstämning etc, men inga av dessa har blivit allmänt antagna.

Se även pedalpiano, preparerat piano, och (som ett exempel på utnyttjandet av pianot i elektrisk musik)
Neo-Bechteinflygel.
PM75

Se även elpiano.



.
Länkar: piano
Länkar kontrollerade 2017-04-24
.
piano i engelska Wikipedia
piano i svenska Wikipedia



Källa: Prismas Musiklexikon 1975
MusikSök 1998-2017