mandolin



Stränginstrument av italienskt ursprung, knäpps som gitarr; nu vanligen med åtta strängar stämda i par (samma toner som på violin); spelas med plektrum. Förekommer bl.a. som ackompanjemang i Mozarts. Don Juan och Mahlers sjunde symfoni och Das Lied von der Erde.
PM75

Litet instrument av lutfamiljen, kännetecknat av starkt välvd, halvpäronformad kropp, kort hals med tvärband och 4 dubbla metallsträngar, stämda som violinens. Mandolin spelas med ett plektron av sköldpadd och används som melodiinstrument; uthållna toner ersätts med det karakteristiska tremolot, en rask och regelbunden följd av knäppningar. Den vanliga mandolinen kallas den neapolitanska; en äldre form var den milanesiska med 6 (dubbla) strängar i kvartstämning. Sedan 1700-talet har mandolinen varit ett italienskt nationalinstrument, trakterat bland alla folklager och även av professionella virtuoser. Vid spridda tillfällen har den också tagits i bruk i den högre musiken: av Händel, Grétry, Mozart (den berömda serenaden i Don Juan samt ett par sånger med mandolinackompanjemang), Beethoven (några stycken för mandolin och cembalo), Verdi (Othello), Mahler (sjunde symfonin och Das Lied von der Erde), Stravinskij (Agon) m.fl.

Jämför även mandola.

MO85

Italienska: mandolino.



.
Länkar: mandolin
Länkar kontrollerade 2017-04-15
.
Fria noter för mandolin i IMSLP mandolin på Youtube mandolin i engelska Wikipedia
mandolin i svenska Wikipedia



Källor: Prismas Musiklexikon 1975 ; Musikordboken 1985
MusikSök 1998-2017