lyra


(gammalt grekiskt instrument, knäpps med plektrum, använt för att ackompanjera sång (jfr. kithara); termen även använd om andra likande knäppinstrument från andra kulturer, även om de spelas utan plektrum. Se även lira.
PM75

1 stränginstrument bestående av resonanskropp med två armar förbundna med en tvärslå från vilken strängar löper till klanglådan. Lyran förekom redan hos sumererna (ca 3 000 f.Kr.), då i en stor, upprättstående form, samt hos babylonierna som mindre och bärbar med rektangulär klanglåda. Den senare lyran hölls horisontellt vid spelet. Lyran spreds över hela främre orienten och till Grekland där den fick skålformig kropp. Enligt myten skapades den av Hermes som spände oxhud över ett sköldpaddsskal (därav chélys, sköldpaddsinstrument) och tillfogade två armar av gethorn. Från att ursprungligen haft 3-5 strängar fick den grekiska lyran småningom 7 strängar vilka knäpptes med plektron. Lyran var framför allt Apollons instrument men spelades även av Athena, Orfeus, Paris m.fl. samt muser och sirener. Till skillnad från kitharan som var ett virtuosinstrument begagnades lyran framför allt vid hemmamusicerande och för pedagogiska ändamål. Den förekom även hos etruskerna. Se även barbiton, kinnor.

2
Tidigt stråkinstrument (se rebec), senare utvecklat till fiolens närmaste föregångare lira

3
lyrformat klockspel.

MO85




Källor: Prismas musiklexikon 1975 ; Musikordboken 1985