luta



stränginstrument med tvärband, knäpps med fingrarna; användes mycket 1400-1700 till soli, sångackompanjemang och i ensembler. Även använt i orkester så sent som i Bachs Johannespassion 1723. Förekommer numera sällan, endast i gammal musik. Storlekarna och stämningen varierade, men i regel stämdes strängarna parvis (koriskt) i unison eller oktaver. Härav lutenist, lutspelare.
PM75

ital. liuto, fra. luth, eng. lute, ty. Laute, knäppinstrument, vanligen omkring meterlångt, med päronformad välvd rygg (i motsats till den flatbottnade gitarren), plant lock med konstrikt utskuret ljudhål (rosett), bred hals med tvärband och oftast bakåtböjt skruvfäste. Lutan har mestadels 6 dubbla strängar; liksom strängantalet har även stämningen varit synnerligen variabel, - - - . Man har emellertid haft lutor i olika storlekar, och hos de större, särskilt hos teorb och chitarrone, tillkom en hel grupp "lösa" bassträngar, fästade vid ett särskilt skruvfäste.

Lutan har tidigare spelat en mycket stor roll i musiklivet. Ursprungligen är den orientalisk – med anor ända från det gamla Babylon och infördes av araberna över Spanien och Sicilien till Europa. Under 1200- och 1300-talen användes den bl.a. av trubadurerna. På 1500-1600-talen inföll dess glanstid; den fyllde då ungefär samma uppgift som senare pianot, och en aktningsvärd virtuositet uppnåddes på det erkänt svårhanterade instrumentet. Lutan var särskilt populär som soloinstrument och för ledsagning av sånger, och en mycket stor dylik litteratur finns bevarad i form av handskrivna eller tryckta "lutböcker". I 1600-talets operaorkester var lutor av olika storlekar en mycket viktig beståndsdel. Ännu hos Händel och Bach användes lutor i orkestern (vanligen som ackompanjerande "generalbasinstrument"; dock har Bach skrivit en särskild lutstämma i sin Johannespassion; för övrigt har han också komponerat solostycken för luta).

Vid 1700-talets mitt kom lutan småningom ur bruk. I Sverige fortlevde den in på 1800-talet tack vare den popularitet som den skicklige instrumentbyggaren
Mathias Krafts "svenska luta", en variant i teorbform, kom att åtnjuta. I våra dagar har lutan fått en betydande renässans och mycken gammal värdefull lutmusik har på så sätt återupplivats; en svensk föregångsman var vissångaren Sven Scholander.

Jfr. bandora, biwa, bouzouki, cittra 2, colascione, domra, gitarr, mandola, mandolin, p´ip´a,
san hsien,
setar, shamisen, sitar, tanbur, tar, ud, vihuela, vina, yüeh ch´in.
MO85



.
Länkar: luta
Länkar kontrollerade 2017-04-15
.
Fria noter för luta på IMSLP lute på Youtube lute i engelska Wikipedia
luta i svenska Wikipedia



Källor: Prismas Musiklexikon 1975 ; Musikordboken 1985
MusikSök 1998-2017