lira


(it.)
1 lyra

2 vielle i medeltida bemärkelse (ett stråkinstrument med tangenter)

3 term använd i olika sammansättningar, t.ex. lira da braccio (armlira), typ av stråkinstrument utvecklat på 1500-talet men utan violinens "midja": lira da gamba (knälira), en större form av denna; lira organizzata, förnämligare typ av vielle. Haydn skrev för detta instrument.
PM75

namn på flera ålderdomliga instrument (även kallade lyra, eftersom lira helt enkelt är den italienska formen av detta ord):

1 ital. lira tedesca, ty. Drehleier, fra. vielle, eng. hurdy-gurdy, sv. även bondlira, en internationell släkting till den svenska nyckelharpan. Liran liknar något en luta eller mandolin men är försedd med ett hartsat hjul, som dras med vev och gnider mot strängarna (i stället för en stråke). Den har vanligen en melodisträng, som förkortas medelst tangenter, och två bassträngar, som ger en liggande kvint; alla strängarna ljuder samtidigt, och klangen är mycket oskön. Liran förekom redan (under namnet organistrum) omkring år 1000 och var mycket utbredd under den senare medeltiden, då den kallades symfoni. Efter en period av missaktning blev den omkring 1700 för en tid ett mycket uppskattat modeinstrument, även inom de högsta kretsarna; den spelades gärna av damerna och förekom elegant utsirad med fina pärlemorinläggningar. Detta ursprungligen franska mod sammanhängde med rokokons svärmeri för det lantliga och idylliska. Instrumentet gick vid den tiden vanligen under det franska namnet vielle. Märkligt är att
Haydn skrivit en hel rad kompositioner för lira. Som tiggarinstrument har liran fortlevat ändra framemot vår tid.

2 En hel familj av stråkinstrument, tidig sidoform till viola- och violinfamiljerna, förekommande huvudsakligen i Italien under 1400-1600-talen, både som lira da braccio och lira da gamba eller lirone. (Jfr viola 2.) Liran hade skruvbräde i stället för snäcka samt bordunsträngar bredvid gripbrädet.

MO85




Källor: Prismas Musiklexikon 1975 ; Musikordboken 1985
MusikSök 1998-2017