kontrabas



(ty. Kontrabass, eng. double bass, it. contrabasso) orkesterns största och lägst stämda stråkinstrument; används tillfälligt inom kammarmusiken, mera sällan som soloinstrument. Vanligen 4 strängar stämda i kvarter, omfång E1.a; noteras en oktav högre än den verkliga klangen. Till form och ursprung hör kontrabasen till viola da gamba-familjen.
PM75

ital. violone eller contrab(b)asso, fra. contrebasse eller basse double, eng. double-bass, det största och längsta instrumentet inom violinfamiljen, dock vanligen till sin yttre modell en mellantyp mellan denna och den gamla violafamiljen (se viola 2). Kontrabasen, som noteras en oktav högre än den klingar, har numera vanligen 4 strängar (tidigare 3-6), stämda i kvarter. - - - Dock brukar i stora orkestrar några kontrabasar, ibland alla, ha en femte sträng, stämd i kontra-C; de därigenom tillgängliga djupaste tonerna, som krävs redan i åtskilliga klassiska verk, gör stor verkan, t.ex. i början av Schuberts "ofullbordade". På vissa håll, t.ex. i Philadelphiaorkestern, används i stället en förlängningsmekanism för E-strängen. I höjden utnyttjas kontrabasen i normala orkesterstämmor upp till ettstrukna (noterat tvåstrukna) c, solistiskt betydligt högre, bl.a. med flageoletter. Kontrabasens klang är relativt grov och torr, i höjden tunn. Till sin fulla rätt kommer den när kontrabasstämman, såsom vanligen sker, går i oktaver med violoncellstämman, varigenom orkesterklangen erhåller en fast och mörkfärgad botten. Samma kombination används i mer solistiska episoder, ofta med mäktig verkan, t.ex. hos Beethoven i triodelen av scherzot i femte symfonin och i de kraftfulla recitativställen, som inleder sista satsen i den nionde. Alltsedan Haydn förekommer också självständiga kontrabaspassager, i nyare orkesterlitteratur även ställen för en solokontrabas, t.ex. i Mahlers första symfoni, i Stravkinskijs Pulcinella och det bekanta avsnittet i sista akten av Verdis Othello. I ett fåtal kammarmusikverk används kontrabas, bl.a. i sex kvartetter av Rossini, i Beethovens och Berwalds septetter, i Schuberts oktett och "Forellkvintett" och i en kvintett av Dvorák. Även solokonserter för kontrabas existerar; ryktbara kontrabasvirtuoser har varit Dragonetti, Bottesini och in sina unga år den kände dirigenten Sergej Kussevitzkij.

Inom jazzen har kontrabas från början av 1920-talet fått stor betydelse som rytminstrument. Det vanliga är då att den spelas utan stråke (knäppbas). Framstående jazzbasister är bl.a. Pops Foster, Jimmie Blanton och Charles Mingus.

Kontrabasen är senare utvecklad än de andra stråkinstrumenten. Den förekom under 1600-talet sporadiskt i orkestern och blev vanlig först på 1700-talet. Även modellen, storleken, strängsättningen och stämningen har varit vacklande ända fram till våra dagar.
MO85

Kontrabas kallas även ståbas på svenska, upright bass på engelska.



.
Länkar: kontrabas
Länkar redigerade 2017-04-14
.
http://doublebassguide.com/
Noter för kontrabas i IMSLP double bass i engelska Wikipedia kontrabas i svenska Wikipedia double bass på Youtube                



Källor: Prismas Musiklexikon 1975 ; Musikordboken 1985