jazzflöjt


Även kallad dragflöjt, svanflöjt, sångflöjt, har i likhet med flexaton och såg fått sin användning i 1920-talets jazzmusik. Föregångare till jazzflöjten finner man i Asien och i Oceanien. Den papuanska flöjten t.ex. är nära två meter lång.

Jazzflöjten var i början tillverkad av hårt träslag, såsom ebenholz eller av hårdgummi, senare av metall. Den är ca 28 cm lång och har en diameter av ca tre cm. På de flöjter som är gjorda av trä eller hårdgummi är insidan av röret klätt med tunn bleckplåt. Men en kolv som är fastsatt i en dragstång kan luftpelaren i röret förkortas eller förlängas, varvid tonhöjden blir variabel. Instrumentet är en labialpipa, liknar blockflöjten och blåses på samma sätt. Genom att med snabba, korta rörelser dra i kolven fram och tillbaka uppstår ett egendomligt vibrato, som var mycket populärt i 1920-talets lättare musik. Det fodras utpräglat gehör för att kunna utföra melodiska följder. Glissandon är givetvis mycket effektfulla.

Se även jazonette = En stor jazzflöjt försedd med ljudtratt (resonator).
Kroumata

På engelska: slide whistle.




Källa: Kroumata 1985