instrument, musikinstrument


musikinstrument
föremål som används för att frambringa musikaliskt ljud genom mekanisk energi – eller, som i elektriska instrument, genom elektriska impulser. Vanlig klassificering är i blås- sträng- och slagna instrument (i vilka respektive vibrationer uppstår genom en luftpelare, en sträng, ett membran m.m.). Blåsinstrument är i orkestern uppdelade träblås- och bleckblåsinstrument (mellan vilka det råder en skillnad i ljudframställningen som är viktigare än materialskillnaden). Denna klassificering är av praktisk snarare än av teknisk art; pianot t.ex. har strängar men är också "slagverk" i mekaniken – och ändå inte benämnt sträng- eller slagverksinstrument. Se även instrumentation.

PM75

instrument
Den moderna orkesterns instrument indelas i stråk-, blås- och slaginstrument (se under dessa uppslagsord), vartill kommer stränginstrumenten harpa och piano. Ur vetenskaplig synpunkt tillämpas en annan indelning för att systematiskt ordna alla otaliga instrument från alla länder och tider, även de allra primitivaste. Indelningsgrund är här i första hand det ljudande materialet, i andra hand sättet för tonalstringen. Det vedertagna klassificeringssystemet, som till väsentlig del utformats av Curt Sachs och som i svensk revidering av Tobias Norlind närmar sig Linnés botaniska system, kan i största sammandrag återges på följande sätt:

I. Idiofoner (självljudande): a) att slås, b) att skakas, c) att knäppas, d) att gnidas.

II. Membranofoner (ljudkälla: trumskinn).

III. Kordofoner (ljudkälla: strängar): a) inom ram (cittror, harpor, lyror, klaverinstrument), b) med hals (lutinstrument, fiolinstrument).

IV. Aerofoner. A. Blåsinstrument (ljudkälla: luftpelare): a) trumpetinstrument (alla mässingsblåsinstrument), b) flöjter (spets- och tvär-), c) med rörblad (motslående och påslående). B. Fria aerofoner (ljudkälla: genomslående tunga): harmonium etc.

V. Elektrofoner (se elektriska instrument).
MO85




Källor: Prismas Musiklexikon 1975 ; Musikordboken 1985
MusikSök 1998-2017