harmonium


"kammarorgel", ett orgelartat instrument, vars ton ej alstras av pipor utan av "genomslående" (frisvängande) metalltungor av samma slag som munspelets och dragspelets; luften tillförs genomen bälg, trampad av den spelande. Tonalstring genom frisvängande tungor förekom ej i Europa förrän vid 1700-talets slut, då föranledd av bekantskapen med den kinesiska munorgeln, cheng. Principen infördes först för speciella register i vanliga orglar. Bland de första dylika orglarna var det "orkestrion", på vilket abbé Vogler på 1790-talet gav många av sina uppseendeväckande konserter i Sverige; detta instrument var byggt av svensken Racknitz, som lärt idén i Ryssland. 1810 konstruerades av en fransman Grenié den första orgeln med uteslutande sådana tungstämmor, kallad "orgue expressif", och därefter följde i rask takt det ena instrumentet efter det andra av liknande slag (eolin, fyrharmonika, melodium etc), småningom med allehanda förbättringar: olika register, svällare, perkussion (hammarslag), drivning med sugluft i stället för tryckluft, slutligen elektrisk drift, vilken möjliggjort tilläggande av pedaler. (Jfr även expression). Namnet harmonium härstammar från 1840. Harmonium har fått stor användning som ersättning för orgel i skolor, mindre andaktslokaler och religiösa hem men endast obetydligt som självständigt instrument; speciella kompositioner för harmonium har dock skrivits av bl.a. Dvorák, Reger och C. Frank.
MO85



Källa: Musikordboken 1985
MusikSök 1998-2017