hammondorgel


typ av elektrisk orgel (ljudet frambringas på elektrisk väg men liknar det ljud som kommer från orgeln), vanligen med två manualer och pedalklaviatur, uppfunnen i USA 1934. (Namnet efter dess uppfinnare, som också uppfann solovox.)
PM75

på 1920-talet uppfunnen, 1935 marknadsförd och hastigt spridd orgel (eller rättare orgelersättning), vars ton erhålls på helt elektrisk väg, alltså utan pipor. Instrumentet har 91 små, olika tätt tandade hjul – ett hjul för varje ton – som roterar intill elektromagneter. I dessa uppstår växelströmmar med samma frekvens som antalet förbipasserande upphöjningar per sekund, och dessa strömmar blir i en separat elektrisk högtalare till toner av samma svängningstal. Genom registrering kan de enkla tonerna förses med övertoner i valfritt urval och valfria styrkegrader, så att en rikedom av olika klangfärger kan erhållas.
Jfr elektriska instrument.
MO85




Källor: Prismas Musiklexikon 1975 ; Musikordboken 1985
MusikSök 1998-2017