gitarr



knäppinstrument med tvärband. Kom till det övriga Europa från Spanien (därför ibland kallad spansk gitarr"). Numera normalt sex strängar med omfånget från E och uppåt ca tre oktaver. Det finns solomusik skriven för detta instrument, mestadels av spanska och latinamerikanska tonsättare, även konserter, t.ex. av Villa-Lobos, Castelnuovo-Tedesco. Det används i regel i moderna dansorkestrar, mycket sällan i kammarmusik och symfoniorkester; mycket vanligt som ackompanjemangsinstrument för moderna vissångare. Elektrisk gitarr är en gitarr med elektrisk förstärkningsanordning, vilken modifierar och förstärker ljudet. Se även hawaiigitarr.
PM75

fra. guitare [gita'r], ital. chita'rra [ki-], knäppinstrument med platt kropp och insvängda sarger (d.v.s. sidor); mitt på översidan ett runt ljudhål. Halsen är lång och försedd med tvärband för greppen. Strängarna är numera 6 (tidigare 4 eller 5) med följande stämning (enligt notationen; klangen är en oktav lägre):

Strängarna kan knäppas med fingrarna eller med ett plektron. Gitarren härstammar liksom lutan från orienten och förmedlades till oss av araberna; dess första hemort i Europa är Spanien, där den kan spåras redan på 1100-talet och där den ända till våra dagar varit särskilt populär. En storartad blomstringsperiod fär gitarren var i hela Europa slutet av 1700-talet och förra delen av 1800-talet (Weber och Berlioz spelade gitarr och Paganini var virtuos på gitarr lika väl som på fiol). I vår tid äger instrumentet en genial, berömd utövare i spanjoren Andrès Segovia (efterföljare till de spanska 1800-talsmästarna Fernando Sor och Francesco Tarrega och i sin tur förebild för en rad moderna gitarrvirtuoser på hög konstnärlig nivå); för Segovia har många moderna tonsättare skrivit gitarrkompositioner. För amatörmässigt visackompanjemang är gitarren alltjämt synnerligen älskad och har även fått stor användning i modern dansmusik (vanligen den elektriskt förstärkta typen, elgitarr eller den tekniskt mer avancerade steel-guitar).

En nationell italiensk gitarrform är chitarra batte'nte med tjockare kropp och svagt välvd botten. Med gitarren besläktade instrument är bl a halscittra (cister, "engelsk gitarr", bandurria, ukulele, hawaiigitarr och balalajka.
MO85


– se även elgitarr och dobro.



Källor: Prismas Musiklexikon 1975 ; Musikordboken 1985
MusikSök 1998-2017