fagott


(eng. bassoon, it. fagotto) träblåsinstrument i basläge; används i symfoniorkestern, ibland även solistiskt, och i kammarmusiken. Har dubbelt rörblad; är således besläktat med oboen. Omfång: B1-d2. Kontrafagotten, som började användas omkring 1800, har ett omfång en oktav djupare.
PM75

ital. fagotto, fra. basson, eng. bassoon, träblåsinstrument, egentligen basform av oboe, liksom denna med dubbelt rörblad och koniskt tonrör. Fagotten hade en medeltida föregångare i den oformliga baspommern eller basbombarden, ur vilken på 1500-talet den nuvarande typen uppstod genom att röret veks på mitten och lades dubbelt (fagotto = risknippe). I den nya formen hette fagott länge dulcian eller dolcian (av dolce = mild). Anblåsningen sker från sidan genom ett smalt böjt metallrör, på svenska kallat "S". Klaffmekaniken har långsamt utvecklats från en primitiv begynnelse till det numera använda böhmsystemet. Fagottens omfång är ovanligt stort, 3 1/2 oktaver.

Fagotten noteras som den klingar, i bas- och tenorklav. Alltsedan 1600-talet har fagotten spelat en framträdande roll som orkesterinstrument. I barockmusiken användes den liksom oboerna i stort antal. Violonceller, kontrabasar och fagotter svarar där för basstämman, vanligen tillsammans; ibland ställs dock oboer och fagott som grupp emot trumpeterna eller tuttiensemblen. I nyare musik har fagotten alltjämt gärna basens roll och ingår i allehanda klangblandningar. Särskilt väl går den ihop med valthornen. Den utnyttjas också ofta för soloinpass, mera sällan för långa soloepisoder, emedan klangen är mer karakteristisk än direkt skön – i kantabla fraser verkar den melankolisk och litet torr, i staccato och språng komisk. Hos Beethoven, Tjajkovskij och Wagner får fagotten mångsidig användning. Typiska exempel: början av Tjajkovskijs Symphonie pathétique och början av första allegrot i densammes femte symfoni, slutet av Beethovens fjärde symfoni, huvudtemat i Dukas' scherzo Trollkarlens lärling, Griegs I bergakungens sal ur Peer Gyntmusiken, början av Stravinskijs Våroffer, några markanta ställen i Alfvéns Midsommarvaka. Mozart och Weber har komponerat fagottkonserter, Berwald ett konsertstycke. Fagott ingår också i solistgruppen i Symphonies concertantes av bl.a. Haydn, Mozart och Rosenberg. I kammarmusiken har fagotten sin huvudsakliga roll i större ensembler såsom Beethovens och Berwalds septetter och Schuberts oktett.

En djupare art av fagott är kontrafagotten, eng. double bassoon), som är avsevärt större (röret har flera vindlingar) och står en hel oktav lägre. Den går t.o.m. djupare än kontrabasen och noteras som denna en oktav högre än den klingar. Kontrafagotten används relativt sparsamt i orkestern fr.o.m. Haydns Skapelsen (en ostentativ ff-ton) och några ställen hos Beethoven. I den wagnerska och efterwagnerska instrumentationen är den emellertid obligatorisk. Även Brahms anlitar den ofta.

I orgeln är fagott en tungstämma, vanligen i pedalen.

MO85



.
Länkar: fagott
Länkar kontrollerade 2017-04-13
.
kompositioner för fagott på IMSLP bassoon på Youtube bassoon i engelska Wikipedia
fagott i svenska Wikipedia



Källor: Prismas Musiklexikon 1975 ; Musikordboken 1985
MusikSök 1998-2017