elpiano


tangentinstrument där tonen alstras elektromekaniskt eller elektroniskt. I det elektromekaniska slår tangenten via en hammare an en stav, tunga eller sträng av metall, varefter elektromagnetiska pickuper omvandlar vibrationerna till en elektrisk signal som förstärks, eventuellt bearbetas vidare och omvandlas till ljud genom en högtalare. Mekanismen gör att elpianot är anslagskänsligt (till skillnad från elorgeln). Instrumentet uppfanns på 1930-talet och kom främst till användning inom jazz, underhållningsmusik och rock.

Från 1980-talet har de elektromekaniska elpianot nästan helt trängts ut av det elektroniska, där ljudet alstras av oscillatorer, från början digitalt, numera oftast genom samplade ljud, som gör att det digitala pianot exakt kan återge klangen hos t.ex. ett vanligt piano eller ett elektromagnetiskt piano.
BM03



Källa: Bonniers Musiklexikon 2003
MusikSök 1998-2017