elektriska instrument


elektrisk gitarr1 instrument där tonen bildas på "naturligt" sätt och sedan förändras på elektrisk väg (t.ex. elektrisk gitarr, "elgitarr")

2 instrument där tonen helt skapas på elektrisk väg (t.ex. ondes Martenot, hammondorgel)

3 (mera sällan) instrument där elektricitet används för att underlätta användandet av ett mekaniskt element, t.ex. elektrisk överföring i orgeln.

PM75


elektriska (elektrofoniska) musikinstrument
är en genre som sysselsatt många uppfinnare och resulterat i åtskilliga hundratal patent. Det första konstruerades redan kring sekelskiftet, innan elektronrör och högtalare ännu existerade: amerikanen Cahills telharmonium, avsett att avlyssnas på telefonnätet. Grundförutsättningen var annars just dessa tekniska nyheter, och startsignalen gav den begynnande radioverksamheten i början av 1920-talet. Helt radiomässig var också den första uppfinning som väckte större uppmärksamhet: instrumentet theremin, som spelades genom handrörelser framför en upprättstående antenn. När produktionen på 1930-talet kom igång på allvar följde man två grundprinciper. Den "mekanisk-elektriska" exemplifieras enklast av den äldre elgitarren, där tonen alstras på normalt sätt och förstärks via mikrofon och högtalare; ett steg längre.
- - -
MO85

Se även Chapman stick, clavecin électrique, elbas, elorgel, elpiano, Fairlight CM,mellotro,Moog, ondes Martenot, stråkmaskin, Synclavier, synthesizer.




Källor: Prismas Musiklexikon 1975 ; Musikordboken 1985
MusikSök 1998-2017