cymbal, cymbaler


cymbal

betecknar flera olika instrument:

1 bäcken (fra. cymbales),

2 under antiken liknande slaginstrument av två halvklotformade metallskålar, i senare efterbildning använda av Berlioz, Debussy och Ravel (cymbales antiques, även crotales).

3 det gamla hackbrädet, ur vilket genom tillsättande av klaviatur klavicymbalen (se cembalo) framgick och senare det moderna pianot,

4
romska instrumentet cymbal (ungerska czimbalom) som är en kvarleva av hackbrädet: en på ben stående, trapetsformad klanglåda med kromatiskt stämda strängar, vilka slås med två klubbor.
MO85

cymbaler

1
Skålformade motslagsidiofoner med asiatiskt ursprung, vanligen med obestämd tonhöjd, traditionellt använda i både krig och fred. Förekommer ej i primitiva kulturer. På en avbildning härstammande från det antika Assyrien före-kommer en typ som ej påträffats på annat håll. Cymbalen har en trattliknande form med den smalaste delen förlängd till ett handtag. Dessa cymbaler sammanslogs horisontalt och är troligtvis de som betecknas med de hebreiska orden
meziltáim eller selselé. I det antika såväl som det moderna Östern, från Israel till Java, har två typer kommit till användning; dels ett par med liten skål och bred kant som anslogs vertikalt, dels ett par med stor skål och liten kant som anslogs horisontalt. Cymbaler var i bruk i Israel redan 1100 fKr, men i Egypten först 1000 år senare, där cymbalerna hade stor skål och liten flat kant. Jfr. antik cymbal. Cymbalen var ett heligt instrument som användes vid kulthandlingar. Det finns belägg för att även skaftlösa cymbaler förekom under 11:e århundradet fKr.

En kinesisk källa antar att cymbalen har sitt ursprung i Indien och i Östturkestan. Efter erövringen av Kutscha (numera stad i Östturkestan) år 384 eKr, etablerades en orkester vid hovet bestående av östturkestanska musiker, som enligt den kinesiska källan även medförde instrument, däribland cymbalen. Faktum kvarstår att det koreanska namnet för cymbal; Chapara, är en härledning av det moderna turkiska namnet för cymbal; Calpara.

Enligt Curt Sachs kan ordet cymbal härledas från Kumbha (sanskrit), som betyder "konkavt kärl" över Kýmbalon (grekiska), Cymbalum eller Cimbalum (latin) till namnen Zymbal, Zimbel, Cymbele och Cymbel, som är äldre beteckning för cymbal i Europa. De nordiska namnen Becken, Bäcken, Bekken och Bæcke har sitt ursprung i det germanska namnet för "kärl". Ordet Cymbele betecknade oftast små klockor, ja, till och med triangel har blivit kallad Cymbele ävensom tamburin. Det italienska ordet Cemballo blev under 1700-talet utbytt mot det numera vanliga Piatto. Ordformen cymbal förekommer i ett flertal andra instrumentnamn, t.ex. Clavicymbal, Cymbal (hackbräde). Även ett orgelregister har fått samma namn. Från de skålformade motslagsidiofonerna har en utveckling skett mot den plattare moderna cymbalen.

Ursprungligen användes cymbaler endast parvis och i Asien skiljer man än idag på två spelsätt. Om cymbalerna hålls med ytorna vågrätt och anslås svagt, så är det till "de högre gudarnas ära", men om ytorna anslås i lodrätt läge och starkt, så är det till "de lägre gudarnas ära". I bibeln förekommer orden
selselé sama (ljust klingande cymbal) och selselé terûa (gällt eller skarpt klingande cymbal), vilket kan tydas på liknande sätt. I Europa använde man det vågräta spelsättet ända fram till mitten av 1400-talet då det glömdes bort på grund av Janitschamusikens införande. I dessa orkestrar använde man det lodräta spelsättet, som gav en kraftigare klang. Först vid den gamla världens sammanbrott försvann helgonglorian kring cymbalen. De asiatiska ryttarfolk som översvämmade Västerlandet, förde instrumentetmed sig i kriget och först här börjar cymbalens historia som musikinstrument.

I Europa börjar cymbaler uppträda kring 1200-talet, men har troligen redan införts tidigare, om ej dokumenterat i skrift. Omnämnd i Cantigas de Santa Maria omkring 1270. I motsats till många andra främmande instrument hade cymbalen svårt att få fäste i Europa och anledningen till detta torde ha varit avsaknaden av hantverksmässiga förutsättningar. I Turkiet däremot stod konsten att tillverka cymbaler mycket högt. Först vid slutet av 1600-talet kom cymbaler till användning i Europa som orkesterinstrument och då närmast i militärorkestrarna vid de västerländska hoven. Cymbalerna användes vid den tiden efter förebild från den turkiska Janitscharorkestern.

I orkesterlitteraturen träffar man på cymbal för första gången i N. A. Strungk's opera Esther (1680). R. Keyser föreskrev cymbal i sina operor Claudius (1703) och Almira (1705). Därefter glömdes instrumentet bort för en tid och återkommer på nytt via militärorkestern. I den österrikiska hären uppsattes en Janitscharmusikkår med fyra beckenslagare år 1741. 1770 anställde August den Starke av Sachsen en polsk regementsmusikkår (fyra beckenslagare). För den engelske musikforskaren Charles Burney var cymbalen en ny upptäckt, han kallade den croatlo (1870). Instrumentet fick egentligen ingen fast förankring i de europeiska orkestrarna förrän slutet av 1700-talet.

De nya eggande rytmiska klangeffekter som kunde åstadkommas med cymbal utnyttjades till en början endast för att skapa orientalisk stämning
hos t.ex. Haydn i militärsymfonin men i codor och finaler i Beethovens senare verk finns ansatser till cymbalens och även andra slaginstruments, t.ex. liten trumma – sammansmältning med den övriga orkesterklangen. I Europa har man nästan alltid skaffat sina cymbaler från Kina och Turkiet, i någon mån även från Italien. Tillverkningssättet har traditionellt varit hemligt och omsorgsfullt bevakat.
Se Zildjian, Paiste.

De kinesiska cymbalerna är i regel av tunn metall, har en klackformadrund skål och uppåthöjd kant. Det största kända exemplaret av denna cymbaltyp har påträffats i ett mongoliskt tempel och hade en diameter av 1 meter. Se kinesisk cymbal. De turkiska cymbalerna är tjockare i godset och därmed också tyngre. Skålen har halvklotform och kanterna är raka.
Se turkisk cymbal, äkta kin cymb, Zildjian. Se även acetabula, albogue, batsu, brahmatalam, brihattalam, cai chum chua, cai nao but, chalpara, champara, champareta, champari, chap, chapa, chapara, chaplachaul, chaplachoire, charb lek, charb yai, chechempres, cheng-cheng, chimvale, ching, chitkul, chiyeyek, choke
cymbal
, chrash cymbal, ch'ung, cimbalillo, cimbalo, clash pan, crotal, cymbala, cymbaletter, cymbalettes, ding aha, dobyoshi, engkuk, finger cymbals, gini, gubar,
hi-hat, hsing erh, jalra, jhanjha, ka könshau, kakva, kanching, kas, ka shakuriau, katral, kayitalama, kechicher, kemong, kenchek, kencher, kimvalu, ku'us, konsertcymbaler, kymbali, lang kwang, mahamandira, mandira, manjira, metziltayim, musafiq, marschcymbaler, nao, nengilsi, nihoihagi, nuqaisat, nitcymbal, nyo, palets, p'eng chung, po, ride cymbal, richik, rivet cymbal, rojeh, rol-mo, orkestercymbaler, saflaqatan, sajjat, salasil, sanj, sanuj, selslim, siao po, sil, sil-sil, sil-snyau, sing, sinj, sizzle cymbal, slasal, sock cymbals, sunuj, tala, talam, talyika, than kvin, tin-tin-sags, togha, tong pal, tschinellen, t'ung po, ya gvin, zil, zile, zymbel.

2 Tidigare namn för triangel (t.ex. Mersenne)

3 1800-tals pianoregister.

Kroumata




Källor: Musikordboken 1985 ; Kroumata 1985
MusikSök 1998-2017